väckt deltagande, hvem är väl då denne man, som ni ställer så högt?
— Hans namn är Puke, ers majestät, ett ofrälse namn, om ni så behagar, men som icke dess mindre innehafves af en verklig ädling i handlingar och tänkesätt.
Fröken Creutz befann sig äfven der. Ehuru hennes hjerta redan ifrån de första ord, som grefve Hård yttrade, anade hvem det var, som bifallet gälde, spred sig dock oemotståndligt en hög purpur öfver anletsdragen vid ljudet af hans namn. Detta namn lefde i hennes hjerta, och blodet derinom lifvade på en gång alla hennes ådror.
— Marskalken af Sachsen, fortfor Hård, lade sitt högqvarter en dagsmarch ifrån Brüssel. Furst von Waldeck hade uppdragit åt mig försvaret af en vigtig, emot fienden utskjutande förpost. En dag anryckte en fransysk truppstyrka. Befälhafvaren afsände en rekognosceringstrupp af omkring femtio man. Jag mötte den. Bland officerarne vid min afdelning befann sig dä äfven Puke. När fienden såg mig anrycka, låtsade den vika. Jag gaf då Puke befallning att förfölja med en lika styrka, under det jag lät tvenne andra afdelningar framrycka på sidorna, till höger och venster. Jag förblef vid reserven. Puke hade mottagit sitt uppdrag med en god soldats stolta glädje och kastade sig öfver fienden med eld och kraft. Det var icke hans första lärospån, det märktes väl. Fransmännen mötte honom manligt, men jag ville ej beröfva Puke något af fäktningens ära, och jag lät dem hällas. De framryckta sidotruppperna kunde för öfrigt alltid i tid understödja honom. Men han behöfde det icke. Det var en verklig hjelte-dust emellan tappre män. Men — hvad hände?
Hårds berättelse fängslade åhörarne. Drottningen följde den med synbar hängifvenhet.
— Hvad hände upprepade hon.
— I det ögonblick, ers majestät, då striden upprullade sin blodigaste tafla, då soldat kämpade mot soldat, klinga mot klinga, bröst mot bröst, öga mot öga — hör jag ett utrop — ser jag den fiendtlige befälhafvaren och Puke kasta bort sina vapen, skynda emot hvarandra och störta i hvarandras armar.
— Hvad vill det säga?
— Förvånad öfver händelsen, ilade jag fram. Orsaken var följande: Puke och den fiendtlige befälhafvaren hade under stri-