redde de hans fars äldre förhållanden; sålunda bekräftade sig att han, efter Carl XII:s död, invecklat sig i en sammansvärjning till förmån för hertigen af Holstein, hvars rätt till Sveriges krona trampades af då varande magtegande ständer under fötterna; att Ehrenpreutz varit djupt invigd i densamma och spelat, om icke den egentligen ledande rollen, dock en väsendtligt afgörande; att Puke — d. v. s. fadren alldeles såsom sonen nu — varit en mellanlänk mellan sammansvärjningens högre bestämmande och lägre verkställande krafter, samt att han, för att med desto större säkerhet kunna leda händelserna, antagit — jemte sitt eget — äfven ett annat namn, och sålunda under namnet Weste hyrt sig rum på ladugårdslandet, der han, i förening med en handlande vid namn Schedvin, haft förbindelser med folk af olika klasser. Vidare visade dessa papper, att han med den fullkomligaste framgång spelat denna sin dubbla roll inför sina domare; till den grad fullkomligt, att han icke blott blef ansedd för Pukes mördare, oaktadt mordet icke var bestyrkt på annat sätt, än att Puke spårlöst försvunnit i hans sällskap, utan äfven att derigenom, — och då Weste ansågs för en ganska simpel varelse, — alla misstankar blifvit afledda från de öfrige medsammansvurne.
Puke fann bland handlingarna för öfrigt flere skrifvelser af Ehrenpreutz hand, hvilka på det högsta blottstälde denne, och han insåg nu den stora vigt, som de alltid måste ega. Ehrenpreutz hade visserligen räddat fadren från dödsstraffet, men egde dock alltid skäl till fruktan, så länge dessa papper funnos i främmande hand, allra helst sedan han sjelf, genom att öfvergå till det motsatta partiet, höjt sig till sin nu innehafvande värdighet. Om sjelfva saken äfven icke mera kunde upprifvas och blifva ett nytt föremål för laglig pröfning, skulle den likväl alltid verka högst menligt för hans anseende och på hans ställning.
Under genomgåendet af handlingarna fann Puke tvenne mindre konvolut, det ena innehållande en liten dagbok, förd af hans far, det andra, besvarande några bref från hans mor. Puke hade hitintills haft ganska ofullständig kännedom om sina föräldrars familjeförhållanden. Visserligen hade han någon gång sökt inleda sin far i samtal derom; men då denne — vid frågan om hans mor — gemenligen fattades af en djup melankoli, undvek han slutligen att tala derom. Med den var-