Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
119

sina pager, och gingo fram mot det hus där den unge de Mouys älskarinna bodde.

Ett andra pistolskott, som avlossades mitt i hopen, dödade den soldat, som befann sig närmast Maurevel, varefter de Mouy, som nu var utan vapen eller i alla händelser ej kunde begagna sina vapen, då hans pistoler voro tömda och angriparna befunno sig utom räckhåll för hans värja, förskansade sig bakom bröstvärnet på balkongen.

Emellertid börajde fönstren här och där i grannskapet att öppnas och allt efter innevånarnas fredliga eller krigiska sinnelag stängdes de ånyo eller fylldes med musköter och bössor.

— Hjälp mig, min tappre Mercandon, utropade de Mouy, då han fick syn på en gammal man, som från ett fönster mitt emot det hertigliga palatset försökte urskilja någonting i denna villervalla.

— Ropade ni, herr de Mouy, sade den gamle. Är det er, man vill åt?

— Ja, det är mig och er och alla protestanter. Här har ni beviset!…

De Mouy hade nämligen i samma ögonblick sett värdshusvärdens bössa riktas mot sig. Skottet brann av, men den unge mannen fick tid, att böja sig ned och kulan gick förbi och krossade en fönsterruta över hans huvud.

— Mercandon! utropade Coconnas, som i glädjen över denna batalj hade glömt sin fordringsägare, men vid de Mouys utrop blev påmind om honom, Mercandon, Rue de Chaume! Jaså, det är där han bor. Det var bra. Vi få således att göra med var sin man.

Folket från hertigens palats sprängde dörrarna till det hus, där de Mouy befann sig och Maurevel försökte med ett bloss i handen att sätta eld på huset. Sedan dörrarna sprängts uppstod en fruktansvärd strid mot den ensamme mannen, som med varje