fanns spatsera på gator och torg under pågående gudstjänst, och krävde av studenten förpliktelse att två gånger dagligen läsa i bibeln, flitigt bevista akademiska föreläsningar o. s. v. I ett brev hem till föräldrarna förklarar han ock, att »det är grymt och okristligt att låta en yngling begynna sitt inträde i världen med en mened». Med friskt mod börjar han sedan sina studier, som först gällde moderna och klassiska språk samt inom kort även filosofi. Med förvåning iakttager han, hurusom hans kamraters hela diktan och traktan går ut på att fortast möjligt och på lindriga villkor bli färdiga med sin examen. Ett dylikt läxläsande är för Geijer i hög grad motbjudande; han är en djupt anlagd natur, han känner, att han måste studera mera på bredden ej för examens skull utan för att intränga i vetandets värld och komma till klarhet med sig själv. De akademiska disputationerna, som på den tiden en gång i veckan anordnades för övnings skull, fann han löjeväckande och barbariska. Ofta gå tankarna till hans älskade hembygd och det kära hemmet, och han omtalar i breven, hur han i tankarna umgås med de sina i studerkammaren och ser dem livslevande framför sig. »Där till höger äro söta mor och far», skriver han, »till vänster farmor, i vrån där vid piskan och eldgaffeln är skolkammarn; jag går här omgiven av bröder och systrar och vänner och har så roligt i denna inbillade värld, just därför att han så alldeles är min, på min vink framträder och försvinner. Jag framtrollar här vilket uppträde av vårt husliga liv som jag behagar. Jag spelar med Jeanne-Marie och leker med lill-bror.»
Det dröjde emellertid ej så länge, innan han kän-
