18
livsvärdering, som präglats av materialism och nyttighetsdyrkan.
Allt mer tilldrager sig nu historien Geijers intresse. I början av 1806 är han färdig med sin kandidatexamen, vari ingår utom filosofi, historia, latin och grekiska även en kortare kurs i hebreiska och naturvetenskap. Han längtar att nå magistergraden icke för att därmed ha avslutat sina studier utan för att få lämna det, som för honom blott har underordnat intresse »för att sedan med allvar förbli lärjunge». Snart är hans avhandling »Om medeltidens politiska skaplynne» färdig, och hans magisterkrans flätas. I brev till hemmet skämtar Geijer med den högtidliga promotionsceremonien. Vad som bereder honom den största glädjen är att sedan få ila hem till »far och mor, syskon, vänner, midsommar och musik»; det är för honom all jordens glädje i få ord.
De sommarmånader han nu fick uppleva i föräldrahemmet stå ock för hans minne såsom en ljus och skön vederkvickelsens tid. Vid återkomsten till Uppsala skriver han därom till systern: »Jag har i sommar haft så beständigt roligt, att arbetet hunnit bli ett nytt nöje». Ännu har han dock ej fullständig klarhet beträffande det forskningsområde, som för fram tiden skall bliva hans. Hans närmast följande avhandling »Om de romerska hävdatecknarnas framställningssätt» var avsedd såsom prov för en docentbefattning i latin, ehuru ämnet även kunde räknas till historien. Ännu hade han dock ej kämpat sig fram till en egen personlig stil, och de ovannämnda skrifterna innehålla ej mycket, som förebåda den blivande Geijer. Han skriver själv därom senare: »Grep jag till
