välvilligt. Till ex. att erkänna ett fel är på Engelska manligt. Bemärkelsen av detta ord är en heder för Engelska karaktären».
Geijers brev till hemmet äro rika på jämförelser med den egna nationen och dess förhållanden. På tal om värdshusvärden, som, ehuru han är en rik man, själv infinner sig vid gästens bord med servietten på armen, säger han: »Man skäms ej för sin födkrok här som i Sverige». Han finner i England ingen motsvarighet till den svenska fåfängan, fjäsket och benägenheten att frossa i formaliteter. Och dock är han med de innersta rottrådarna av sitt väsen förenad med Sverige och skulle icke vilja leva annorstädes: »Människans herravälde över naturen är här (i England) så allmänt, så fullkomligt, att nordbon slutligen längtar att återfinna den i sin frihet, såsom den härskar i våra skogar och på våra berg. — — — Jag älskar ej detta land och skulle för ingen del vilja leva här, om också rikedom och förbindelser gåve mig det friaste val.» — —
Ifrån den lilla kuststaden Yarmouth styrde de båda resenärerna kosan till London, där de stannade någon tid för att taga världsstadens sevärdheter i betraktande. Under resan hade man naturligtvis ej haft tillfälle att göra musik, men nu tog Geijer skadan igen. Fortast möjligt hyrde han sig ett piano och spelade så intensivt, att grannarna klagade. Gärna besöker han ock teatrar och konserter, njuter av att se Shaksperes Hamlet och höra Händels Messias och andra tonkonstens mästerverk. Under några månader bodde han i en by en halv mil utanför London för att andas renare luft. »London är en töcknig, rökig
