36
För Geijer var det en allvarsam sak, ty hade han förklarats skyldig, skulle följden ha blivit landsförvisning, och familjen vidtog verkligen förberedelser för att flytta till Tyskland. Åtalet mot Geijer väckte oerhört uppseende i hela landet och blev allmänt klandrat. Tegnér skrev därom i ett brev, att »något på en gång nedrigare och dummare än Geijers process hade han ej på länge hört omtalas». Och studenterna ställde sig helt på sin avhållne lärares sida. Geijer förlorade ej fattningen. Hans försvar inför domstolen var präglat av lugn värdighet och hävdar den fria forskningens rätt. Treenighetsläran hade han ingalunda förnekat, sina uttalanden försvarar han med katekesens egna ord, som väl icke gärna kunde beskyllas för irrlärighet, och i brev talar han om »den obeskrivliga trygghet, som konstitutionella inrättningar och en konstitutionell tryckfrihet ge mot ett blint nit och all godtycklig förföljelse. Leve konstitutionen, leve tryckfrihetslagen, leve Sverige!»
Då utslaget föll, blev det också frikännande; Geijer hyllades med studentuppvaktning och fick även av sina medlärare och av bröderna i Götiska förbundet mottaga tydliga bevis på den glädje man kände över sakens utgång. Till och med kronprinsen lyckönskade honom. Åtalet hade blott bidragit att göra Geijer ännu mera polulär.
Geijers huvuduppgift blev nu, sedan han i en skrift Feodalism och republikanism framlagt sin konservativa statslära, att giva åt Sveriges folk en verklig nationalhistoria, grundad på omfattande undersökningar av äldre källor. I detta syfte skrev han sin första del av Svea Rikes hävder, som utkom 1825. Arbe-
