4
skön trakt, och skalden har från »denna vrå av världen», varifrån väldiga skogar sträckte sig ända bort åt norska gränsen, och där brukssmedjornas hamrar dånade vid vattenfallen, medfört de rikaste och varaktigaste intryck. Hans föräldrar brukspatronen Bengt Gustav Geijer och dennes maka Magdalena Geisler tillhörde båda gamla bergsmanssläkter, som från Tyskland och Österrike på Gustav Adolvs tid inflyttat till Sverige. Fadern var en mycket dugande man, kraftfull, livlig, en smula kärv i umgänget inom hemmet, en sträng men god husbonde, som på gammaldags patriarkaliskt sätt styrde sitt bruk och sitt hem. Sina vittra anlag hade Erik Gustav ärvt av modern, som var sondotter till skalden och översättaren Tobias Geisler.
I ett ljust och lyckligt hem, den äldste i en krets av sex syskon, fick Geijer framleva sorgfria och glada barndomsdagar. Skridskofärder, kälkåkning och kappkörningar hörde till de nöjen, som ofta återkommo. Geijer blev också en duktig idrottsman och fick under hela sitt liv åtnjuta en kroppens och själens hälsa, som sällan sviktade. Sin hembygd älskade han varmt och längtade ofta dit från Uppsalatraktens enformigare natur. Låtom oss lyssna till vad han själv i sina Minnen[1] har att förtälja om sitt hem, sin barndom och sin kära Värmlandsbygd.
»Jag tackar Gud för de bästa föräldrar. Minnet av den lyckliga fläck, som deras hulda vård helgade, ligger som ett solsken i mitt bröst. Det är en fristad i mitt innersta inre, där jag tycker ungdomskällan ännu sorla. Allt vad vårens grönska har saftigt, vad
- ↑ Skrivna år 1834.
