40
ning mellan ämbetsplikt och böjelse, som blev ödesdiger för Tegnér.
Nu några ord om Geijers hem- och umgängesliv.
Det första hemmet, dit han förde sin brud, var en
våning vid Vaksalagatan. Sedan bodde han åtskilliga
år i ett hus vid Svartbäcksgatan, där han av Linnés
dotter hyrde en trädgård, som i någon mån kunde
tillfredsställa hans längtan efter blommor och
fågelsång. År 1837 fick han den glädjen att flytta in i
egen gård vid Övre Slottsgatan, med härligt läge
invid biblioteket och Karolinaparken. Under alla
förvandlingar, som Uppsala sedan den tiden undergått,
står nämnda byggnad tämligen oförändrad kvar än i
dag. Vid inflyttningen dit skrev han sin sköna dikt
Första aftonen i det nya hemmet:
Än värld vad du kan ge:
Den heter frid — Guds frid det är,
Och därom vill jag be.
Dröj då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Bliv bästa gästen min!
Ty dagen skrider — det blir kväll,
Och natten bryter in.
En dansk författare, W. Vedel, har på ett oöverträffligt sätt skildrat Geijers hemliv på 1830-talet; han säger: »Geijers rum — uppe i professorsbostaden i Uppsala — är en bild av den livfullaste oordning. Skrivbordet är överfullt av böcker och papperslappar. På pianot står en uppslagen notbok. Geijer själv går fram och tillbaka med pipan i munnen, klädd i en föga prydlig hemmadräkt, skriver några ord, avbry-
