42
kuskbocken uppstod på detta sätt både ord och melodi till den lilla visan:
Bland berg och sjöar blå,
Sedan så blev jag nödder
Att bo vid Fyris å;
Må kornet, rågen
På slätten frodas än så väl,
Till skogen, vågen
Och bergen trår min själ.
Geijer hade ett livligt behov av ombyte i arbetet. »Jag har egentligen», sade han, »en tjuvpojksnatur i mig, som ej passar för en läshästs gravitet (högtidlighet) och som måste bryta ut på ett eller annat sätt.» Musiken lockade honom ofta från böckerna, och hade han mycket träget arbete, måste han ha pianot stängt. »Musik», säger Vedel, »är för honom livets ädlaste njutning: att spela Mozart i en liten krets av likasinnade eller komponera de små enkla och hjärtliga melodier han satt till sina visor — bland det själfullaste den svenska musiken har att bjuda. Sedan han dagen om varit fullt upptagen av arbete, kunde hans omgivning höra honom under sömnen trumma på sängkanten en melodi, som höll på att arbeta sig fram i hans hjärna. Därvid hörde man honom tyst gråta, och han berättade sedan på morgonen, att han drömt en stor och skön musik.» De som ofta hört Geijer spela, intyga ock, att det var ingivelse i hans spel. I början föreföll det, som om han sökte något, men snart hördes ett ackord, ja blott en enda ton, vilken med ett starkare anslag oftare återkom.[1]
- ↑ L. Wahlström: Erik Gustav Geijer sid. 187.
