Ett glatt och ljust och lyckligt hem hade Geijer. Hans tre söner, Knut, Erik Alfred och Bengt Gustav, samt dottern Agnes leka och stoja i närheten av hans arbetsrum, men han tycker om att höra dem och störes ej. Hans hustru var god och högsinnad och såsom värdinna i hög grad älskvärd och intagande. Geijers barndomshem hade varit gästfritt mer än de flesta, och i detta avseende följer han gärna släktens traditioner. Hans hem blev en samlingsplats för vad Uppsala ägde ypperst inom vetenskapens, vitterhetens och musikens områden. Skymningsstunden var på den tiden visittimma, och många voro de, som då togo vägen till den Geijerska gården. Gästvänskapens plikter voro ock i ekonomiskt avseende föga betungande, ty den materiella välfägnaden spelade i jämförelse med vad förhållandet är i våra dagar en mycket underordnad roll. Man samlades i det rum, som erbjöd den bästa utsikten, språkade, musicerade, läste. Bland umgängesvännerna må här blott nämnas skalden Atterbom, tonsättaren A. F. Lindblad, något senare Wennerberg och Josephsson samt först och sist överstinnan Malla Silfverstolpe. Denna begåvade och varmhjärtade kvinna, vilkens memoarer utgöra ett så värdefullt bidrag till kännedomen om det litterära Uppsala på denna tid, hörde till den förtrognaste vänkretsen. I hennes salong samlades man ofta på fredagsaftnarna. Här lästes dikter och dramer ofta med fördelade roller, tablåer uppfördes, sången klingade, och man märkte ej, hur snabbt timmarna flydde. Det var ett av innerlig vänskap präglat sällskapsliv, som med all sin enkelhet i yttre anordningar förenade fa-
