tiska intressen och ställde sig oförstående gent emot de nya rörelserna, vilka avfärdades såsom påfund av några radikala tidningsskrivare. Under tankearbete och inre kamp förbereddes under några år den kris, som skulle föra Geijer, den konservativa riktningens främste stödjepelare och lärofader i Uppsala, över till den liberala sidan. Vederkvickelse hämtade han då liksom alltid i tonernas värld:
Toner, hos eder om vila den ber.
Hjärta, som lider av dagens gny,
Toner, till eder, till er vill det fly.
Slutligen kom den tid, då han hade kämpat sig fram till klarhet, och då tvekade han ej att öppet inför världen uttala sin förändrade uppfattning, ehuru han var fullt medveten om att han genom detta steg skulle förlora många vänner. Under sådan sinnesstämning är det han nyårsdagen 1838 skriver de sköna, från djupet av hans själ sprungna orden:
Seglaren sig på det vida hav;
Stjärnvalvet över honom lågar,
Nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
Och i djupet bor, som uti himlen, Gud.
Geijers s. k. »avfall» betecknar sålunda icke en plötslig omsvängning i åsikter, utan, såsom han själv säger, resultatet av »en aldrig vilande, inre utveckling». Huru nära hans förändrade åskådningssätt i politiska frågor sammanhänger med hans religiösa ut-
