vilken därefter fortsatte till mitten av 1812. Namnet hade man hämtat från en i den grekiska sagan nämnd, enögd jätte. Polyfem var en skämttidning, vilket markerades av undertiteln »Ett blad att läsas på sängen». Av innehållet må särskilt nämnas en serie artiklar: »Prov på tungusernas vitterhet ur Sjökapten Baggfots papper» av signaturen Nils Nyberg. Dessa voro författade av Hammarsköld, som här drog i härnad mot de akademiska författarna och deras efterföljare.
Auroraförbundets medlemmar voro ej odelat belåtna med den nya tidningens framträdande och detta av det skäl, att de gärna hade velat vara de första på vädjobanan för att få äran av att ha tagit initiativet till den vittra fejden. Men när Polyfem nu en gång fanns, drego de sig ej för att medarbeta i densamma. Atterbom skrev dels en följd av epigram, Xenier emot Leopold, Wallin, Valerius och andra anhängare av den akademiska smaken, dels senare Scener ur den tungusiska tragikomedien Rimmarbandet. Han riktade här ett skarpt anfall åt samma håll emot »Polyhistrio» (Leopold), dennes trogne vapendragare Wallmark och några småskalder. Tunguser var ett spenamn på den akademiska riktningens män.
Dessa blevo ej svaret skyldiga. I sitt organ Journal för litteratur och teater vände man sig emot den av den nya skolan beundrade tyska filosofien och anklagade de svenska oppositionsmännen för »tyskeri» och dunkel. Tonen var på båda sidor ganska hätsk. Den stridbaraste på den akademiska sidan var den ovan nämnde Wallmark, men även Leopold själv, den mest betydande av de dåtida akademiska skalderna
