22
och veteran från tredje Gustavs vittra hov, deltog i striden med några av de kvickaste bidragen.
För de ivriga Uppsalaungdomarna var det ej tillfyllest att medarbeta i Polyfem. De hade redan förut tänkt bringa till offentligheten något av Auroraförbundets alster. Vad man nu behövde, var en tidskrift av allvarlig läggning, som skulle meddela avhandlingar, uppsatser och kritiker samt jämväl diktalster. Här skulle den nya skolans idéer framställas och poem införas, som visade världen, vad de unga Aurorabröderna själva kunde åstadkomma inom vitterheten.
Sommaren 1810 utkom första häftet av den nya tidskriften, vars namn blev Phosphoros, som betyder ljusbringaren. I bjärt röda omslag lyste den i boklådorna och väckte från början ej ringa uppmärksamhet. Såsom den nya riktningens främste man hade Atterbom författat inledningsdikten Prologen, som skulle utgöra nyromantikernas fältrop. I en följd av praktfulla naturscener skildras den nya vitterhetens inbrott. »I mästerlig sammanfattning», säger en litteraturforskare[1], »och härligt ungdomsfager glans skildras morgonstjärnans uppgång, då skogar och marker lysa av färg och ljus, då dagern tycks alstra en dallrande ton och stjärnorna glittra hän i den allt starkare gryningen som små glänsande stoftkorn i en solstråles väg». Prologen börjar med följande anslag:
bepurpras av glans.
Ren vakna i dans
de eviga toner.
- ↑ Ruben G:son Berg i Svenska studier sid. 30.
