24
framställer bilden av en längesedan svunnen lyckotid, har han använt ett svårhanterligt sydeuropeiskt versmått med invecklad rimflätning, vilket förlett honom till konstlade ord, sådana som »försystring» och »flistring». Av betydande poetiskt värde är emellertid Erotikon. Det vilar en svärmisk stämning över denna dikt till
målet för mitt himlaburna hopp».
Ur densamma må en strof anföras:
snart det brister, detta trånga bandet
av en sinnlig rymd, som skymt vår syn.
Och när stjärnorna i kretsar sjunga,
tingens urgestalter kring oss ljunga,
skall i skönhet och musik försmälta
varje bild från jordens töckenbryn.
Karaktäristisk för nyromantikern Atterbom är den här uttryckta längtan till en värld bortom jordens gräns. Mäktigast möter oss denna känsla i Stagnelius’ diktvärld.
Phosphoros väckte, såsom man kunde vänta, ganska stort uppseende. En samtida författare säger, att den enligt allmänna meningen »är snillrik och har det vackraste språk man kan tänka sig». Vid senare år yttrade sig Atterbom ganska strängt om sina ungdomsdikter. Han säger om dem, att de innehöllo »barnsliga och omogna utbrott av en svällande ungdomslåga, som ville giva luft åt sina aningar och skapnader åt sina begrepp, obekymrad om prövning av sina krafter samt ofta föga sorgfällig vid sina medels urval och behandling».
