I ett följande häfte förekommer en av Atterbom verkställd översättning av den italienske skalden Tassos sång om »Armidas ö». Denna översättning måste emellertid betecknas såsom på det hela taget misslyckad. Den blev också föremål för en hårdhänt, befogad kritik av den gamle gustavianen Leopold.
År 1811 stiftades Götiska förbundet, en frukt av den nationella väckelse, den fosterlandskänslans pånyttfödelse, som vid denna tid gick såsom en mäktig våg över Europa. Förbundets ändamål var att uppliva minnet av göternas bedrifter och återuppväcka den frihetsanda, det mannamod och det redliga sinne, som utmärkte våra förfäder. Dessa strävanden omfattades med intresse även inom nyromantikernas krets. Härom vittnar Atterboms dikt Skaldarmal, som infördes i första häftet av Phosphoros för 1811. Här skildrar diktaren förfädernas liv, hur de drogo ut på vikingatåg med skalden kämpande vid konungens sida. Ännu lever emellertid Brages harpa. Dikten slutar med följande maning:
den väg, som till Skönheten leder;
hon längtar att vinnas av snillets svärd
och redan till brud sig bereder.
Upp, nordmannayngling! Är bloden dig varm,
stäm åter för fädernas sånger din barm!
Det häfte, där denna dikt offentliggjordes, sände Atterbom till Tegnér, som förut i brev till Geijer uttalat sig gynnsamt om Atterboms talang. På samma gång anhöll nu denne, att Tegnér skulle sända bidrag till Phosphoros. Tegnér, som hyste föga sympati för
