FRÄMST i spetsen för den flock av unga författare, som vid slutet av 1800-talets första årtionde löpte till storms mot den av Svenska akademien företrädda smakriktningen och det föregående tidsskedets, upplysningstidevarvets, hela livsåskådning stod en ljuslockig yngling med drömmande blick. Det var Per Daniel Atterbom. Ehuru han i grund och botten var en fridsam, inåtvänd natur, kom han genom omständigheternas makt att bliva en förgrundsgestalt i den kamp mellan nytt och gammalt, som kännetecknade det nittonde århundradets början, och länge stod striden het omkring hans namn.
En romantiskt skön trakt av södra Östergötland, socknen Åsbo, är Atterboms födelsebygd. På en kulle och omgiven av björkar och lönnar låg komministerbostället Pålsbo, i slutet på 1700-talet en låg torvtäckt stuga. Här föddes Per Daniel[1] Atterbom en januaridag år 1790.
På både fars och mors sida härstammar Atterbom från prästsläkter, som länge verkat i Linköpings stift. Hans fader var komminister i Åsbo och hans morfader kyrkoherde i samma församling. Fadern, som var en enkel och flärdfri man, tog tidigt hand
- ↑ Till dessa dopnamn lade Atterbom år 1809 det romantiskt klingande Amadeus.
