38
framlyser bjärt i några ord av Geijers svar. Sedan han uttryckt sitt beklagande av Atterboms svaga hälsa, säger han med avseende på hans själs oro bl. a.: »Friskt mod, min broder, jaga undan töcknen… Sorg är synd, ty tillvarons innersta är salighet».
På hösten 1820 utkom i Götiska förbundets tidskrift Iduna Tegnérs första Fritjofsdikter. Atterbom läste dem med beundran. Hans ställning till Tegnér hade förut varit, ganska kylig. Nu skriver han i ett brev till en vännina, att dessa dikter »kunna sättas vid sidan av det yppersta, som i något lands skaldekonst blivit frambragt» och han uttalade också i en recension i Litteraturtidningen öppet sin beundran. Fritjofs saga inspirerar också hans diktning. Han griper sig an med ett större ämne, som redan förut lekt honom i hågen, sagospelet Lycksalighetens ö, ett arbete, varmed han hoppades kunna tävla med Fritjofs saga. Arbetet med detta diktverk gick emellertid icke så raskt, som Atterbom önskade. Akademisk verksamhet upptager nämligen hans tid. År 1821 blev han av Geijer kallad till docent i historia och hade såsom sådan att hålla offentliga föreläsningar. Till adjunkt i filosofi utnämndes han 1824, samma år utkom första delen av Lycksalighetens ö, och tre år senare förelåg diktverket fullbordat. På gamla dagar företog skalden en omarbetning av detsamma.
Sagospelet är en diktform, som utgått från Italien och med förkärlek odlades av tyska nyromantiker. Ämnet till sitt diktverk har Atterbom hämtat från en gammal fésaga, som han fann återgiven i en svensk folkbok. Sagans innehåll har skalden utvidgat och fördjupat. Dikten har dramatisk form men är alltför
