vidlyftig och i saknad av handlingens koncentration, för att den skulle kunna uppföras på scenen. Detta var icke heller författarens avsikt. Vad han givit, är ett läsdrama med en rikedom av däri inlagda lyriska dikter av stor fägring. Själva sagan inbjöd till framställning av två motsatta världar, verklighetens och fantasiens. Dramat är indelat i »äventyr».
I det första äventyret försättes läsaren till »ett land i nordpolens grannskap». Dess konung är den sköne, drömmande hjälteynglingen Astolf. En jägarskara är samlad, man prisar konungens bedrifter i avvaktan på hans återkomst från en ensam vandring i okända skogsbygder. Under sina drömmerier har emellertid kung Astolf förirrat sig och kommer till vindarnas grotta. Han mottages av vindarnas moder Anemotis. Snart hemkomma sönerna och berätta för modern, vad de sett och uträttat under sina strövtåg över länder och hav. Västanvinden Zefyr framställes såsom en skön gosse med långt, ljuslockigt hår och vitskimrande vingar, klädd i en dräkt av silverskir. Zefyr berättar för sin moder om sitt besök på Lycksalighetens ö och hos dess underbart sköna drottning Felicia. Han slutar sin hänförda skildring med orden:
i ett enda namn: det är — Felicia.
Konung Astolf har under stigande förtjusning lyssnat till Zefyrs ord. I sina drömmar har han sett detta lyckoland, och dess drottning är den idealgestalt han trånat efter. Han utfrågar Zefyr närmare och får veta, att Felicia är en kvinna av evig ungdom. Till slut måste Zefyr lova att på nästa färd taga Astolf
