4
om sonens uppfostran och förde honom in i den värld av diktning och böcker, som sedan skulle bliva hans verksamhetsfält. Redan vid fyra års ålder hade han av modern fått lära sig läsa, och såsom sexårig pilt låg han framför brasan och läste nordens konungasagor. Då bokförrådet i hemmet ej räckte till, plägade fadern ofta muntligen berätta för den ivrigt lyssnande gossen ur fäderneslandets och antikens historia och sagor.
Sjalv skildrar Atterbom på följande sätt sina intryck från barndomshemmet i ett brev till Geijer: »Född av en mor med ett melankoliskt och kontemplativt sinnelag, hon kunde ofta, särdeles i de senare åren av hennes levnad, sitta flera timmar fördjupad i ordentliga extaser (och jag erinrar mig gärna det sällsamma behag, som då spriddes över hennes milda bleka anlete och de på ett visst föremål medvetslöst fixerade blå ögonen), uppväxte jag i en romantisk men avlägsen och gömd landsort i den strängaste enslighet; jag blev tidigt van att sysselsätta mig med mig själv och befolkade nejden med diktade väsenden, med vilka jag umgicks. Min far, en man av from, huslig och något passiv karaktär, skaffade mig stugan full av sagor och gamla krönikor och lät mig för övrigt hushålla därmed som jag ville; med några ordentliga lästimmar ansporrade han mig sällan till studier, han var snarare rädd för min övermåttliga läslust.»
Då bokskatterna tröto i det enkla prästtjället, begav sig den vetgirige gossen till sina morföräldrar, prosten Kernells, som hade sin prästgård framme vid Åsbo kyrka, en halv mil från Pålsbo. Där var han
