48
väsen att slå ut i rik blomning. Hon var såsom skapad för Atterbom och förenade med ett praktiskt sinne en djup förståelse för skaldens diktning och ideella strävanden. En varm och innerlig religiositet var utmärkande för dem båda. Deras brevväxling från förlovningstiden är utgiven och ger en god inblick i deras, ej minst skaldens, känslo- och tankevärld vid denna tid. »Du liknar», skriver Atterbom till sin älskade, »och du verkar på mig som en vacker söndagsmorgon om sommaren, när himlen är blå, alla träd, gräs och blommor tyckas i helig glädjedruckenhet bedja till livets Fader, och man hör på fjärran håll de kallande kyrkklockorna ringa.»
På nyåret 1824 hade förlovningen firats. Av ekonomiska skäl måste emellertid bröllopet uppskjutas någon tid. Atterboms lön såsom adjunkt vid universitetet räckte ej till underhåll av familj. Dessutom var han sysselsatt med sitt ovannämnda diktverk Lycksalighetens ö, och hans trolovade uppmuntrade honom att trots det ringa erkännande, som kom första avdelningen till del, så snart som möjligt fullborda detsamma. Skalden säger också, att han med fullt skäl kan kalla Ebba sitt »personifierade poetiska samvete».
År 1825 företog Atterbom en resa till Danmark, där hans diktning var väl känd och hade förskaffat honom flera vänner. På vägen besökte han i Lund Tegnér. I brev till sin fästmö berättar han, att Tegnér mottog honom med överraskande vänskap och hjärtlighet. Den leende danska naturen väcker hans förtjusning och beundran. Han skriver därom till sin Ebba: »Präktiga bokskogar, skuggrika promenader,
