en gärna sedd gäst, och i morfaderns välförsedda bibliotek fick han tillfredsställa sin brinnande håg för läsning. De båda gamla lyssnade för övrigt gärna, då Per Daniel läste högt ur något av de gamla banden med vitterhetsalster, som en gång tjusat dem i deras ungdom. Här gjorde han bekantskap med den första roman, som författats i vårt land, Mörcks Adalrik och Göthilda, och njöt av dess naiva diktvärld. I ett annat arbete av samme författare kom han ock i beröring med upplysningstidevarvets idéer. Redan vid åtta års ålder företog sig den brådmogne gossen att författa en »roman» »Alphonsus och Marina», ett vitterhetsförsök, som emellertid ej är bevarat.
Ifrån prostgården fick han även taga böcker med sig hem. Modern deltog gärna i hans läsning och övade ett stort inflytande på hans utveckling. Deras liv i det trevna herdetjället har Fr. Vetterlund skildrat på ett förträffligt sätt. Några rader därav må anföras:
»När vintern kom och kvällsmörkret föll därute över den fjärran och vilda skogsbygden men brasans röda sken förtroligt lyste i rummet, då läste de tillsammans. Eller också sjöng hon vid sländan, ej blott de vanliga psalmerna utan på sonens begäran även världslig poesi, Dalin, kämpen Grimborg eller Sinclairsvisan. Sjungen av modern, mötte honom här i hemmet tillika den svenska konstpoet, som tidigast oemotståndligt grep honom: det var Franzén. Och fantasien var tillika verksam på egen hand; härinne fladdrade lågan i riset, och vinterstormen hördes; därute färdades nu hjältevålnader i snörustning på de mörka nattmolnen. Dessa lyckliga stunder hos mo-
