Den här sidan har korrekturlästs
54
hälsade honom välkommen i den vittra runden med en ståtlig dikt, ur vilken några rader må anföras:
Att här du sitter, att jag hälsar dig
välkommen bland oss, visar tidens välde,
ombildarens, som länge ställde
inunder skilda fanor dig och mig,
och ej blott mig men även mången annan
av sångarätten från kung Gustavs dar,
som bar ovansklig lagerkrans kring pannan.
Den kransen hänger än bland stjärnor kvar
på minnets valv, när kvällens vindar sopa
på vår förgätna grav tillhopa
blott vissna blad av min och mången anns
förgängeliga sångarkrans.
Dock striden är förbi. Vad ont den vållat
förgätes bättre än det tänkes på.
Vi tacka glömskan, som sin aska sållat
på släckta glöd och undra bägge två,
vad sällsam villa, som vår syn förtrollat,
med åren komma frid och sans ändå;
och allt som skiljemuren börjat ramla,
den nya skolan flyttar i den gamla.
välkommen bland oss, visar tidens välde,
ombildarens, som länge ställde
inunder skilda fanor dig och mig,
och ej blott mig men även mången annan
av sångarätten från kung Gustavs dar,
som bar ovansklig lagerkrans kring pannan.
Den kransen hänger än bland stjärnor kvar
på minnets valv, när kvällens vindar sopa
på vår förgätna grav tillhopa
blott vissna blad av min och mången anns
förgängeliga sångarkrans.
Dock striden är förbi. Vad ont den vållat
förgätes bättre än det tänkes på.
Vi tacka glömskan, som sin aska sållat
på släckta glöd och undra bägge två,
vad sällsam villa, som vår syn förtrollat,
med åren komma frid och sans ändå;
och allt som skiljemuren börjat ramla,
den nya skolan flyttar i den gamla.
Nu några ord om Atterboms karaktär och enskilda liv. En av Atterboms förtrogna vänner, tonsättaren A. F. Lindblad, har i sina »Ungdomsminnen» givit en förträfflig skildring av skaldens person. Ett brottstycke härav må anföras: »En sådan man hade jag ej förut råkat ut för. Han var en liten, spensligt byggd man med stort, även i yttre avseenden ovanligt ljust huvud. Något rödsprängda ögon även då (det var år 1822), krämpfull och sjuklig med ett stilla, tankfullt väsende, oupphörligt i sitt inre arbetande och mediterande dock utan att någon tankspriddhet någonsin röjde sig. En egenhet hos honom
