derns sida, då diktarens blick vändes till barndomsminnenas Eden. Så i följande rader, där författaren skildrar ett drömbesök på de elyseiska fälten:
det var himmelens kväll: högre vart strängspel ljöd
i ohärmliga toner
sångarhjärtats lycksalighet.
och ditt öga, min mor! glänste med stjärnblick fram
ur lövskuggorna; Lina
följde himmelska vandrerskan.
I september 1799 inskrevs Atterbom i fjärde klassen
av Linköpings lärdomsskola. Under sin första
skoltid i stiftsstaden hade han förmånen att äga den
bästa ersättning för föräldrahemmet hos sin morbroder,
konsistorienotarien Per Kernell. Denne var en
mångsidig och fint bildad man, älskare av konst och
litteratur. I detta hem hade Per Daniel rikt tillfälle
till vitter läsning, bäde nyare och äldre litteratur, så
väl svensk som utländsk. Redan i föräldrahemmet
hade han inhämtat ganska aktningsvärda kunskaper
i tyska språket, icke ur läroböcker, utan direkt ur
historiska och geografiska arbeten. De kunskaper han
sålunda förvärvat kommo honom nu väl till pass. Av
samtida svenska diktare studerade han Leopold och
beundrade dennes eleganta, vårdade språk, ehuru han
på grund av hela sin läggning kände sig mera dragen
till känslofullare skalder sådana som Lidner och
Franzén.
Då Kernell ett par år efter Atterboms inskrivning
