8
vid läroverket lämnade Linköping för att tillträda en kyrkoherdebefattning i Hällestad ej långt från stiftsstaden, fortfor han att med råd och dåd stödja sin unge systerson, och denne var ofta på besök i Hällestad. En kortare tid vistades han även därstädes såsom informator för sin kusin.
Om Atterboms Linköpingsår äro för övrigt underrättelserna ganska sparsamma. Ferierna tillbragte han alltjämt i Åsbo och längre fram i Hällestad. Skollivet var grått och enformigt. K. F. Dahlgren har i sin förträffliga bok Nahum Fredrik Bergströms krönika givit oss en bild av skolförhällandena. Latinplugget dominerade alla andra ämnen, och karbasen var det förnämsta pedagogiska hjälpmedlet. Somliga lärare kunde med sin blotta åsyn injaga skräck hos eleverna. Men det fanns också ljusa sidor. Ungdomen fostrades till enkelhet, allvar och arbetsamhet och omfattades mången gång från lärarnas sida med en hjärtlig, patriarkalisk välvilja.
Av lärarna må särskilt omnämnas en lektor Harlingsson, som utövade ett visst vittert inflytande på ungdomen och torde ha riktat sina lärjungars uppmärksamhet på engelsk och tysk vitterhet. Bland kamraterna i Linköping var det veterligen blott en, som delade den unge Atterboms vittra intressen, och det var soldatsonen Samuel Hedborn. Denne började vid sexton års ålder sina skolstudier i Linköping. Han hade växt upp i en avskild bygd i Östergötland. Psalmer och folkvisor hade varit hans käraste läsning. Han hade lyssnat till skogens sus och bäckens sorl och befolkat naturen med sin fantasis sagogestalter. Denna yngling, som av kamraterna hånades
