10
till avbetalningar. Jag vann några svåra mål — glädjen var dock minimal — rätten syntes mig så alltför omtvistlig.
HELLING
(kastar blommorna på bordet och skrattar).
Herre gud, jag skulle varit himlaglad jag! Att vara en erkänt skicklig advokat, det är ju som att äga en guldgruva att ösa ur.
FALKNER
(hämtar på byrån en tom blomstervas, slår i vatten,
sätter den på rökbordet, ordnar med omsorg
blommorna däri och återtar sedan sin plats på schäslongen).
Mitt yrke beredde mig missräkning. Vi stifta lagar för att — som ju tillbörligt är — sträng rättvisa skall skipas och samtidigt skapa vi ett advokatstånd, vars huvudsakliga uppgift synes vara att göra svart till vitt, att finna på kryphål och fanstyg för att rättvisan inte skall få ha sin gång.
HELLING.
Var det när du gjorde den där förargliga upptäckten, som du började påta i jorden?
FALKNER.
Nej! Mina lånegivare pressade mig, och jag måste taga det arbete och den inkomst jag kunde få. — Och för resten det ligger i människonaturen något av slagskämpe, man vill mäta sina krafter med andras och man vill segra — även när det gäller en dålig sak.
