11
HELLING.
Nå, men det där märkvärdiga omslaget i ditt liv?
FALKNER.
Vi äro strax där. — Du har kanske hört talas om det Berglundska målet? — När Berglund, som inte var konsul på den tiden, men rik, var nära att komma på fästning för bedrägeri och förfalskning, och då hans hopsvindlade förmögenhet höll på att ryka åt fanders?
HELLING
(otåligt).
Jag har hört det där skvallret, men Berglund var ju oskyldig, och du räddade honom.
FALKNER
(skrattar bittert).
Nej, du, Berglund hade ärligt förtjänt att buras in, men jag — jag letade reda på ett kryphål åt den räven att smita ut igenom. Brottet var uppenbart, rättvisan kunde icke låta gäcka sig, den måste ha tag i förbrytaren, och då Berglund inte ville krypa in, gällde det att finna en ställföreträdare. Han köpte för dyra pengar en av sina bokhållare, som tog förbrytelsen och straffet på sig och sedan gömde sin skam i främmande land.
HELLING.
Det där var ju otrevligt — men nog kan det ursäktas — det kan nästan kallas vackert — det var en olycklig människa, en förtvivlad
