15
smal hand lades på min skuldra — jag reste mig, vände mig om och såg in i Anna Berglunds strålande ögon. — Det svindlade för min blick — min självbehärskning svek mig — jag ville äga — äga! — Men samtidigt hade jag en ångestfull förnimmelse av att ögonblicket hade livsavgörande betydelse för mig — jag som älskat rättfärdigheten hade skändat den — yrket, som jag valt för att tjäna rättvisan, hade jag låtit leda mig in på vägar, som tangerade ohederligheten — jag hade gått än längre, jag hade varit behjälplig att rädda en skurk och att sända en skuldlös man i fängelse — och nu — nu skulle jag som belöning få åtnjuta ett äktenskapligt hälftenbruk med den usling jag bedragit rättvisan på — det var bottenlös smuts och orenlighet. — Och hon, kvinnan som jag åtrådde log emot mig — hon märkte min sinnesrörelse och för att bryta tystnaden och dämpa nyfikenheten runt omkring sade hon något skämtsamt om att det väl inte kunde roa mig att sitta där och se i det gamla Berglundska familjealbumet. — Jo mycket! svarade jag hest men så högt, att det måste höras av alla i rummet varande, som jurist finner jag stort intresse i att studera — förbrytarealbum—
HELLING
(häftigt).
Å, det är gement — gement! Hon slog dig i ansiktet! — Säg att hon gjorde det!
