22
tar ett enda steg till på den väg du slagit in, så är olyckan skedd, och du kan aldrig göra det gott igen. Man förför inte oskulden och överger inte det barn man påtvingat livet utan att taga skada till sin själ och draga förbannelse över sig — —
(Någon famlar på dörrlåset, dörren öppnas försiktigt. En kvinna i regnkrage och med slöja för ansiktet glider in och stannar innanför dörren. De båda männen resa sig och stirra ett ögonblick tysta på henne.)
FALKNER
(tar sin hatt, griper Hellings hand och säger avsides,
starkt.)
Erik, glöm icke att det är med människoliv du leker!
(Går ut förbi kvinnan med en bugning.)
HELLING
(följer efter Falkner till dörren, som han reglar, går
tillbaka in i rummet och stöder sig med handen mot
bordet. Hans ansikte uttrycker häftig vrede).
Vad vill du här? Hur kan du understå dig att komma hit? Vill du skandalisera mig? — Göra mig till ett åtlöje för hela stan? — Vill du pressa ut pengar eller vad är meningen med ditt fördömda påhitt att uppenbara dig här i mitt rum? — Och som du ser ut!
ANNA
(slår tillbaka slöjan från sitt ansikte. Stilla).
Erik, har du inte ett vänligt ord för mig?
