40
SIVARD.
Någon som skall hindra mig — jag förstår inte — Finns det främmande människor här i mitt hus, människor som ha med mig att skaffa?
VALLNER.
Var inte orolig! Det är endast ett par sjukvårdare — och de ha order att — om du försöker tränga dig ut — kvarhålla dig.
SIVARD.
Fångad! Fångad i en råttfälla av min hustru och min käraste vän!
VALLNER.
Sven, förlåt! Vi måste ju skydda dig mot dig själv.
SIVARD
(skyggt).
Är det kanske någon här i rummet också? — Spionerar man — lyssnar man på oss?
VALLNER.
Nej, nej, var lugn, Sven! Det är inte ringaste fara, man vill dig inget ont — bara hjälpa dig, tro mig.
SIVARD
(förvirrad; stryker sig med handen över pannan).
Vänta, säg inget mer! Låt mig försöka klara upp det här — det har kommit över mig så brådstörtat, så överraskande. — Jag får inte vara ensam i mitt eget rum, och när jag vill gå ut, hotar man att gripa mig. Jag är berövad min handlingsfrihet — varför?
