45
SIVARD
(går fram till skrivbordet och stöder sig med handen däremot).
Din vänskap har inte bestått provet — nå, det är ingenting att göra åt. — — Jag skall nu taga saken från en annan sida. Bengt, jag är din vän, och jag varnar dig för att blanda dig i mina angelägenheter — ansvaret är större och tyngre än du anar.
VALLNER.
Hur stort det än må vara, tar jag det med glädje på mig.
SIVARD.
Du är modig, du.
VALLNER.
När man handlar rätt, har man ingenting att frukta. — Du ser det inte så nu, men jag känner mig som din hjälpare.
SIVARD.
Hjälpare? Ja kanske det, men då en sådan som man kallar — medbrottsling!
VALLNER
(bestört).
Medbrottsling?
SIVARD.
Ja! För det kan ju vara fråga om ett brott.
VALLNER.
Om så illa skulle vara, blir jag aldrig din medbrottsling. Jag förhindrar brottet.
