46
SIVARD.
Jag varnar dig! Ännu står du utanför — du anar kanske något, men du vet ingenting — ännu kan du draga dig ur spelet med tämligen rent samvete, men ett enda steg till och du delar ansvaret med mig eller tar det helt på dig.
VALLNER.
Jag önskar ingenting högre än det. Jag lånar mig inte till det onda, jag förhindrar det! Det ansvaret är lätt att bära.
SIVARD.
Du tar fel, Bengt. — Ser du, förhindras mitt förehavande, så är det ett brott, och förhindras det inte, så är det också ett brott. Vilket som är den största förbrytelsen, det ser jag inte fullt klart —
VALLNER.
Du talar i yrsel, Sven. Det är en fix idé, som fått makt med dig och omtöcknat din blick. Jag är din vän, anförtro dig åt mig. Låt mig hjälpa dig att reda upp dina begrepp, som förvirrats av sjukligt grubbel.
SIVARD.
Vet du vad du begär?
VALLNER.
Ja, fullt ut.
SIVARD.
Nå, ske dig då som du vill! Du har inte velat taga varning — jag kan inte skona dig.
