47
Du har själv givit dig uti faran, förgås du, så är felet ditt eget.
(Sätter sig i skrivbordsstolen och inbjuder med en handrörelse Sivard att taga plats i länstolen.)
Sitt ner, käre vän. Förklaringen kommer att taga tid.
(Gör ett ögonblicks uppehåll).
Säg mig, Bengt, vad är din tanke om de så kallade fria kärleksförbindelserna — de där av rent tillfällig natur?
VALLNER.
Varför lämnade du det vi talade om och kastar dig in på ett ämne som inte alls hör dit?
SIVARD
(med hån).
Försök att glömma, att det är en dåre du talar med. Se i mig den vän, du förr funnit det nöjsamt att resonera med, en människa med redigt huvud och ganska klara tankar.
VALLNER.
Förlåt mig! Det var inte min mening att såra.
SIVARD
(med en avböjande gest).
Vad är sålunda din tanke om de tillfälliga kärleksförbindelser, där det icke är fråga om tillgivenhet, aktning och ömhet utan rätt och slätt om en älskog för stunden?
