49
VALLNER.
Faderskapet är i sådana fall alltför omtvistligt.
SIVARD.
Men det måste väl ändå finnas fäder till alla dessa tusentals oäkta barn, som årligen födas?
VALLNER.
Medgives! Och tror man sig vara fadern, så är det ju ens solklara skyldighet att understödja modern under den svåra tiden och lämna lagstadgat bidrag till barnets underhåll under minderårigheten.
SIVARD.
Rätt och slätt en penningfråga således. Det var att slippa lättvindigt undan!
VALLNER.
Tycker du? Jag anser nöjet vara ganska dyrt betalat.
SIVARD.
Hör på, Bengt! Du går i dina sämsta stunder, då du är en lekboll för dina lägsta drifter, till en kvinna, vars inre fördärv du alltför väl känner, och du och hon i förening giva livet åt ett litet barn — —. Har du aldrig reflekterat över, hur ett sådant där barn ser ut invärtes, jag menar vad det fått i andligt arv av sina föräldrar?
VALLNER
(förefaller obehagligt berörd men svarar icke).
4. ― Efteråt!
