51
aldrig den lustiga tanken på dig, hur det skulle taga sig ut, om helt plötsligt även avkomman till vänster uppenbarade sig och befolkade salongerna?
VALLNER.
Nej! Och jag förstår inte, varför vi skola giva oss djupare in i det här ämnet. — Låt oss tala om något annat.
SIVARD.
Har du observerat, att förbrytare ofta verka halvras, jag menar så, att man mycket väl bredvid slinkan-modern, som är känd, kan tänka sig en herreman som den okände fadern? Och de lätta kvinnorna, som vi roa oss med, är knappast ren och oförfalskad underklass. Inte sant, det är inga bondlufsor, och deras händer äro inga grova arbeterskenävar — säg mig, har det aldrig hänt dig att du i de sminkade ansiktena tyckt dig skymta en underlig likhet — ett syskontycke med personer ur din egen värld?
VALLNER.
Nej aldrig! Det är ju bara sjukliga fantasier alltsammans. Varför skall vi dröja vid detta? Det verkar ju bara beklämmande.
SIVARD
(med ett lågt hånande skratt).
Jag tror du tar illa vid dig. — Hur är det? Har du något litet barn, som om femton—tjugu år skall vara moget för Långholmen eller bordellen?
