54
VALLNER.
Självsuggestion! Du skulle slagit bort de där tankarna i stället för att gräva ner dig i dem. Du skulle skaffat dig förströelse — —
SIVARD.
Och så en kväll i skymningen, när jag satt för mig själv, såg jag plötsligt bakom ynglingens hemska drag en kvinnas ansikte. — Jag hade äntligen fått en uppslagsända, och jag följde tråden till slut.
{{c|VALLNER
(i spänning).
Och du kom?
SIVARD.
Till kvinnan! Jag hade som ung man haft en kärleksförbindelse — flickan tjänade hos ett par gamla fastrar, där jag var inackorderad. Hon var grann, frestande och genomusel — det fanns ingen last som var främmande för hennes själ. Förhållandet räckte några månader, så reste jag utomlands och glömde alltsammans. Drömmen väckte minnet till liv och jag frågade mig om älskogen satt någon frukt — —
VALLNER.
Hade den?
SIVARD.
Ja, en son! Flickan gick ur tjänsten strax efter det jag rest, tog plats — förde ett utsvävande liv, och hon bar min son under sitt hjärta! — — Barnet föddes, modern sjönk djupare, blev prostituerad, angreps av sjukdom och dog.
