61
lidit! I sömnlösa nätter och rolösa dagar har jag bett: gånge denna kalken från mig! — och nu har den tanken kommit, att ditt inträngande i min hemlighet varit — varit — —
VALLNER.
Varit vad?
SIVARD.
Bönhörelsen! Frälsningen! Den hjälp jag bett om!
VALLNER.
Jag fattar inte din mening.
{{c|SIVARD
(våldsamt).
Du stänger den där dörren för mig — du
sätter tvångströjan på mig — för mig till
dårhuset — spärrar in mig. Förstår du inte att
det är räddningen? Jag är innestängd, berövad
min handlingsfrihet — ansvaret är ej längre mitt
utan ditt! Det är din vilja att min son skall
leva!
VALLNER.
Nej! Du misstar dig!
SIVARD.
Förstår jag dig rätt? Du är min vän, min gode trogne vän — du står ensam i livet — jag har hustru och en liten dotter — du vill göra det i mitt ställe — det är en grym gärning men nödvändig. Du löper ingen risk — allt är noga beräknat. Han bor utanför staden — han cyklar dit i skymningen — —
