62
VALLNER.
Nej! Tyst! Jag vill inte. Du får reda upp saken själv! Jag nekar att taga befattning —
SIVARD.
Och din vänskap? Ditt löfte att hjälpa mig? Att taga ansvaret på dig?
VALLNER.
Så långt sträcker sig ingen vänskap. Jag ställer mig utanför. Jag hjälper dig inte och jag hindrar dig inte.
SIVARD.
Du kan hindra min gärning, men du gör det inte — du är min medbrottsling!
VALLNER
(häftigt).
Nej, nej, jag vill inte! Hör du, vad jag säger, jag vill inte blandas in i din olycka!
(Dörren öppnas och en sjukvårdare reser sig.)
SIVARD.
Det är vaktaren, som du lejt. Kom in! Man ropade på er. Man behöver er hjälp.
VALLNER
(avvärjande).
Nej, stanna utanför! Allt är bra!
(Sjukvårdaren drar sig tillbaka och dörren stänges. Sivard och Vallner stå tysta, den senare med bortvänt ansikte.)
SIVARD.
Det är således din vilja att handlingen skall utföras?
