71
SKANTZ.
Eller saknade han lust att förrätta ceremonien och skickade en vikarie, en notorisk drinkare, och den gudsmannen, halvt berusad, var det, som nedkallade himlens välsignelse (med ironi) över vårt heliga äkta förbund!
GERDA
(kyligt).
Nu börjar också jag få den där behagliga känslan av att löpa gatlopp — det är kanske det du åsyftar?
(Kastar sig vårdslöst ned i soffan.)
Vill du ha godheten erinra dig att det inte var jag, men du som ville, att en präst skulle viga OSS.
SKANTZ.
Ja, och förstår du inte varför? Jag ville, att vårt äktenskap från början skulle få något av helgd över sig, att det skulle vara vackert och aktningsvärt så som äktenskapen voro förr. Jag gick och gladde mig åt att få lite gammaldags ståt och högtidlighet över vårt bröllop. Det skulle vara gästfritt och festligt med hela kret'sen av släkt och vänner. Det var hemmet i den gamla goda meningen, som hägrade för mig, den av äktenskapet legaliserade kärlekslyckan — familjelyckan. Jag tänkte på mitt eget goda barndomshem, på dess lugn, dess renhet och stora frid — jag ville, att ditt och mitt hem skulle bli sådant —
GERDA
(stilla).
Ja, jag vet.
