79
GERDA.
Med puritanens kärlek till det sköna och rena!
SKANTZ.
Men som vandrat i orenlighet.
GERDA.
Det har varit din svaghet men inte din lust.
SKANTZ.
Det kan vara sant.
GERDA.
Och jag älskar dig också för annat — för ditt stora förbarmande med dem som felat. Där andra se endast skam och brott, där finner du förmildrande omständigheter, när andra dömer och fördömer, förlåter du.
SKANTZ.
En skral förtjänst för den, som själv är en så stor syndare.
(Gerda smeker honom med handen över huvudet.)
Men även om jag känner min ovärdighet, så värma mig dina ord — och vad din hand är mjuk — det är läkedom i dina smekningar — det är som ginge det kraft från dig till mig, mitt blod får fart — min fantasis torkade flöden börja porla, och det sjunger inom mig om en ny skaparetid — din hand är öm och lyckogivande som en moders — jag ville se dig med ett barn i famnen — —
