Den här sidan har korrekturlästs
86
GERDA.
Jo! Jag har sålt mig.
SKANTZ
(famlar efter ett vapen i fickan).
Tig!
GERDA
(gäckande).
Hotar du? Ett skott? — Inte vågar du? Tänk på dina nerver och den fula smällen.
SKANTZ.
Tig, hör du, tig!
GERDA
(emot honom).
Nej, du har pockat på klarhet, och du skall vid gud få den! — Hör du, jag har en gång som ung oskyldig flicka bjudit ut mig — sålt mig — av fri vilja — med kallt blod — utan att vara frestad!
SKANTZ
(lyfter handen mot henne).
Slinka!
GERDA
(viker undan).
Vänta, det är mera! — Far hade dött och från rikedom hade mor och jag hamnat i djupaste armod.
SKANTZ.
Det ursäktar ingenting — man arbetar sig fram!
GERDA.
Ja, om man är man, men inte kvinna! — Jag fick plats i en affär — å, om du visste, hur jag
