91
GERDA.
Ser du inte, att allt fallit i spillror omkring oss? Vi kunna binda våra tungor, men inte våra tankar och våra ögon skulle spruta hat. — Tänk dig vårt äktenskap — stunder av lidelse och timmar av förakt — hur ha vi inte kämpat denna natt —
SKANTZ.
Något helt tillfälligt, Gerda. Omständigheterna ha sammansvurit sig mot oss, dagen har varit full av tusende obehag — våra nerver ha råkat i olag — vi ha blivit häftiga — gått för långt —
GERDA.
Är du så blind? Eller vågar du inte se sanningen i ögonen. — Säg, är det möjligt, att vi efter en kärleksnatt här skola gå ut genom den där dörren och tillsammans börja vårt nya liv bland de människor du är så rädd för? Vad väntar oss?
SKANTZ
(osäkert).
Man ger ingenting förlorat, förrän man försökt allt och — misslyckats — —
GERDA.
Vi äro slut, Philip!
SKANTZ.
Du är ung och stark — —
GERDA.
Utan lust till livet sedan jag förlorat dig — den ende!
