95
GERDA
(söker lösgöra sig).
Usling!
SKANTZ
(intill henne).
Ge mig ersättning för vad jag offrat, mitt namn, min heder! — För djävulen du har ju inte sparat dig, när det gällt andra — du tillhör mig, och vad jag tar, det är min rätt!
(De brottas ett ögonblick, Gerda stöter honom med en våldsam ansträngning tillbaka, springer in mellan de båda sängarna och griper om ringledningshandtaget.)
GERDA
(flämtande).
Ett steg hit och jag ringer på betjäningen.
SKANTZ.
Vad tänker du göra?
GERDA.
Jag ringer — ropar på hjälp — man spränger dörren —
SKANTZ.
Än sen! Du är min hustru!
GERDA.
Jag säger du ljuger — jag är din älskarinna — du har misshandlat mig — hotat mig till livet. — Jag begär att komma ut ur detta rum —
SKANTZ.
Och sedan?
GERDA.
Det finns intet sedan för dig och mig!
