Sida:Efterlemnade dikter.djvu/13

4

---

Och solen stiger: majklar morgondager
med solljus stänker vågorna i Seine,
Boulognerskogen ligger vårligt fager,
och friska fläkta boulevardens trä’n.
Till gränderna med värme smyger våren
och strör sin glans kring torg och aveny,
och halft försvinnande i solig sky
från Eiffeltornet fladdrar trikoloren.
Och nedanför där hafva folken brådt
att resa idoghet och konst ett slott,
som öfverglänser österlandets saga,
där de en gång ur sluten urna draga
på täflingsdagen segerlönens lott,
då stridens lager ej, men fredsoliven,
dem till triumfens tecken varder gifven.
Jag ser dem, känner deras drag igen,
men när jag räknar dem dock, alla dessa,
jag måste sänka rodnande min hjässa,
ty Sverige, Sverige, Sverige dröjer än,
allt medan underliga rykten rufva
om stormaktsdrömmar under pickelhufva . . .
Men så med ens där tynar sorlet af
och hamrarna de sjunka, hjulen stanna
och tyst det varder, tyst som i en graf,
då hög med frygisk mössa å sin panna
hon träder under Eiffeltornet fram