Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
För fosterlandet.
Vid ett politiskt samkväm i Stockholm 1883.
På Mosebackes luftiga platå
jag stod en morgon för ej länge sedan,
en härlig morgon . . . Himmelen var blå
och trädens grenar löfvade sig redan.
Där nedanför längs Skeppsbrons kaj jag såg
i solens skimmer vagga strömmens våg.
Med spända segel såg jag skutor gunga
och röken stiga från de tusen tak,
som skymde både kyffen och gemak.
Jag hörde fåglarna sin vårfröjd sjunga,
och vinden smög, en vårlig saltsjöbris
som brottats nyss mot Bottenhafvets is,
med friska fläktar in i själ och lunga.
