Sida:Efterlemnade dikter.djvu/199

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
190


Ögon som mot döden stirrat
snyftande jag sammanlyckt;
blommor, vissnade i mörker,
har jag brutit sorgbetryckt.

Stolta stammar såg jag störta,
splittrade af tordönsslag . . .
Låt mig en gång nattens skuggor
flykta se för solljus dag!

1885.