8. Hvad religionen angår, så anse den för en sinnrik dikt, gjord för att hålla pöbeln i ordning. Skäll så mycket du kan på läsare och pietister. Men ser du en af statskyrkans magnater, t. ex. en biskop, stå på vippen att få en spark der bak, så skrik af alla krafter: bröder, till hjelp! kristendomen är i fara.
9. På den gud, som omtalas i bibeln, behöfver du ej tro, ej heller lyda hans bud, enär det icke ens låter bevisa sig, att han existerar. Kan du ändtligen ej umbära en gud, så tag buken dertill, om hvars existens du kan vara fullkomligt säker.
10. Bemöda dig aldrig om att utforska en saks inre väsende. Dylikt tankegrubbel gör, att du blir ansedd för galen. Af sköna konster bör du ej heller värdera någon annan än musiken; ty dess produkter kunna njutas, utan att man behöfver tänka det ringaste.
11. Otukt får du opåtaldt bedrifva, hur mycket som helst; men understår du dig att gifta dig under din rang, eller med en flicka, som ej har pengar, får du ej misstycka, att verldens klander faller öfver dig, som en hagelskur.
12. Gör aldrig godt, utan när du är säker på, att det blir omtaldt i tidningarne.
13. Skulle du märka, att samvetet börjar att gnaga dig, så dämpa det i tid; ty får det väl slå rot i hjertat, så uppkommer deraf en tvinsot, som ingen kan fördrifva. Samvetet är en tung börda och hindrar mången att komma långt på vägen till ära, lycka och trefnad.
Vi hafva nu sett några af hufvudpunkterna i räfvens sedolära, hvari han undervisade kreaturen, särdeles dem, som kunde rikligt betala hans collegium privatissimum. Han lät anteckna dem af en apa, som var skolmästare för gemene man i skogen. Dock ville han ej låta trycka manuskriptet, på det ej verket skulle blifva för allmänt och falla i vanpris. Emellertid tror man att Hin Onde narrat sig till att få afskrifva detsamma, särdeles som man funnit, att det just är samma satser, som bemälte afgrundsmonark söker att sprida bland menniskors barn.
