att bli honom qvitt, samt förklarade sig nöjd att afgå, dervid begagnande ett mycket lågt uttryck. Då den till hvilken detta stäldes påminte Palmær om att en slik utlåtelse icke vore passande i bättre folks närvaro, svarade Palmær, såsom orden föllo: “Det vet jag ganska väl och har aldrig yttrat mig så inför bättre folk“. Sedan de väl blifvit skilda åt, underhöllo dock de båda hetlefrade herrarna en vänskaplig förbindelse.
Efter det Palmær 1835 erhållit afsked från sin adjunktsbefattning, stannade han ännu några månader qvar i Stockholm, men for sedan ned till Östergötland, och man hörde derpå icke offentligen af honom förr än 1838, då han grundade tidningen Östgöta korrespondenten. Följande året öfvertog han ett boktryckeri i Linköping.
Af ett par bref från Palmær till Mosander, skrifna 1838, finner man att han högst ogerna egnade sig helt och hållet åt publiciteten. Han nämner der en “kedja af nedrigheter“, för hvilka han under ett par år varit utsatt vid sina ansökningar om befordran vid Linköpings gymnasium. Han vill dock ej sqvallra, ty — säger han — “allt hittills har jag ej med sqvaller mig befattat och vill ej göra det hädanefter, ty jag önskar bibehålla aktningen för mig sjelf, det enda goda som lär återstå mig i denna usla verld. Äfven en ringa man, som jag, bör kunna, utan att anklagas för öfvermod, få följa Cæsars exempel. Då han mottog stygnen af de sammansvurnas dolkar, vecklade han togan tätt omkring sig för att kunna falla med värdighet.“
Han tyckte sig finna, att man öfverskattade hans intellektuela förmögenheter ända derhän att anse honom “farlig“, och det på samma gång som man ansåg honom nog dum, att “offentligen“ frondera. Och hans moraliska förmögenheter öfverskattade man ända derhän — säger han — att man af honom fordrade en Guds tålamod, och det på samma gång, som man ville förneka honom en menniskas rättigheter.
Han ber Mosander vara öfvertygad, att hans elegier icke kommo från magen, utan från hufvud och hjerta. “Jag vill lefva i lugn, jag vill sysselsätta mig med literatur; jag vill ha fred med mig sjelf och lemna andra i fred.“
“Att blifva tidningsredaktör, det enda som återstår i händelse mina besvär ogillas, kostar rätt mycket på mig. 1) Intresserar mig icke dagens strid mellan Baal och
