så beröfvade han sig sjelf, utan att märka det, definitionen på en tyrann. Denna sarkasm smakar temligen mycket af Palmærs eget sätt att uttrycka sig, men det uppgifves i en not (som knappast kan antagas vara en mystifikation), att boken skrefs före franska revolutionen — således innan Palmær var född. Så långt författaren kastade sina blickar öfver Europa, skådade han på nästan hvarje fläck deraf slafansigten, men eftersom det allmänna förtrycket icke tycktes honom kunna stiga högre, och ehuru det aldrig stillastående ödets hjul syntes orörligt hvila till tyrannernas förmån, ville han dock tro och hoppas att den nödvändiga omvexling icke vore långt borta, genom hvilken en nästan allmän frihet skulle framgå ur ett nästan allmänt slafveri.
Skulle ett val vara nödvändigt mellan alternativen en endas eller mångas tyranni, så ansåg författaren det senare för mindre tryckande och fruktansvärdt. Grunden dertill tillskref han sjelfva menniskonaturen, hos hvilken hatet förminskas, då det fördelas på flera, liksom äfven den fruktan, som man har för flera, aldrig går upp emot den, som man samlad hyser för en enda.
Af Palmærs otryckta anteckningar framgår oemotsägligt, att han lutade åt socialismen. Alla böcker, som blifvit skrifna mot densamma, tycktes honom ingenting bevisa mot den satsen, att S:t Simonismen en gång skall bli allrådande på jorden. Han erinrar, att när kristendomen låg i sin vagga, skrefvos böcker deremot, mycket skarpsinniga. Man bevisade dess orimlighet, men om dess möjlighet vitna Kristi tempel, talrikare än stjernorna på himlen. Till förmån för sin lära uppställer han en formel som icke saknar fyndighet. Den har detta utseende:
“Jag skall medgifva att jag har orätt, när man öfvertygar mig, att
| Qvinnans likhet i rättigheter med mannen och egendomarnas jemna fördelning | St. Simonismen | |
| hafva mäktigare fiender i halfva menniskoslägtets nytta än | ||
| Hafvande tillstånd utan manlig beblandelse, | Kristendomen | |
| En mans lidande till allas rättfärdiggörelse, | ||
| Trons verkan till salighet, m. m. | ||
| hafva i hela menniskoslägtets förstånd.“ | ||
Som vi redan antydt, ledsnade Palmær snart på sitt redaktörskap. Från oktober 1840 är Pidderstad nämnd som tidningens egare jemte Palmær, hvilken dock ännu var
