Hoppa till innehållet

Sida:Eldbränder och gnistor.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
29
lefnadsteckning.

huru många kubikfot munväder han skulle utsläppa samt tilläde att vår Herre begått ett stort misstag, då han skapat dem utan svansar, eftersom de icke kunde förstå att en som för första gången är uppe vid riksdagen egentligen icke har någon annan uppgift än att vara åhörare.

Man må imellertid ej föreställa sig, att Palmær icke deltog i diskussionen. Protokollen förvara åtskilliga klassiska genmälen af honom och han tyckes hafva åtnjutit ett visst förtroende eller åtminstone en viss respekt af sina kolleger. Palmær var medlem af allmänna besvärs- och ekonomie utskottet samt suppleant i förstärkta bankoutskottet och likaså i statsutskottet. Han väckte flera minnesvärda motioner, såsom om den medicinska undervisningens ordnande, om förbättring af mosaiska trosbekännares ställning i samhället m. m.

På ett slående sätt fäste Palmær ofta uppmärksamheten på hvad lagens paragrafer bjödo. Då en gång det besatta förslaget framlades, att personer, som gjort sig skyldiga till fylleri för tredje gången, skulle förpligtas att undergå den s. k. Schreiberska kuren[1], så anhöll Palmær att få fästa ståndets uppmärksamhet på den kollision, hvari utskottet medelst sitt betänkande råkat med allmänna lagen. “Den senare,“ yttrar Palmær, “dömer understundom den som begått fylleribrott till vatten och bröd. Men utskottet säger: nej, han skall ha bränvin. Huru denna tvist skall slitas, må det högt ärade ståndet afgöra. Mig är det nog att hafva påpekat förhållandet.“ Förslaget förföll ock.

Bland motioner, som Palmær förordade, var en hemställan att den beryktade kommissionen för bibelns öfversättning skulle upplösas. Han började sitt anförande med det meddelandet, att då någon på förmiddagen genombläddrade betänkandet, hörde Palmær honom yttra: “Detta måtte vara ganska förnuftigt; ty jag ser att elfva prester reserverat sig.“ Borgarståndet för sin del biföll förslaget.

En fråga, hvari Palmær fåfängt yrkade afslag, var framställningen om förhöjdt anslag åt kronprinsen. “Före denna riksdags början,“ säger Palmær, “troddes temligen allmänt, att K. Maj:t skulle framställa nådig proposition

  1. Att i bränvin indränka alla födoämnen, som öfverlemnades till patienten, och derigenom söka uppväcka hans leda för dryckenskap.